What started as a meandering look through my training and thought processes as I spent a year preparing for Challenge Roth now carries on as my life in triathlon continues. Sunday, 1 June 2014. First up, great big thank you to all the organisers and volunteers at Stirling Triathlon Club - another great event, smoothly run and highly enjoyable. I had a great day, cheers. Somewhere in amongst that activity, I started burping.

Ny månad igen och tiden bara fortsätter rusa förbi i samma fart som tidigare. Förstår inte hur man tyckte att allting gick så långsamt när man var liten. Skulle vara duktigt skönt om man kände att man inte hela tiden fick skjuta på uppgifter och liknande för att det kommer nya uppgifter som ska vara färdiga tidigare, med en kort tidsmarginal dessutom.

Att vara människa är ibland obegripligt märkligt. Just därför så oändligt intressant att belysa närmare. Är det inte märkligt hur vi kan fastna i tankemönster, som faktiskt förstör för oss? Jag tänker på automatiska tankar, som gör att vi tolkar världen på just vårt sätt. Om det nu är så att separationer är den egna kartans största skräck - kommer andra automatiska beteenden runt önskningarna som de människor man vill ha kärlek av läras in effektivt. Om det dessutom är så att man.